Bahia Feliz – Gran Canaria, Spanien

Hotell: Playa Feliz
Resebolag: TUI
Typ / pris: spec / 10 500 (2 vuxna, 1 barn)
Flyg: GOT-LPA, SAS/TUI, Boeing 737-800

Första intryck

Grus. Sten. Mer grus och sten. Berg – med grus och sten.
Dotterns första kommentar i transferbussen på väg från flygplatsen: ”Det var inte så fint som jag trodde det skulle vara…” Och det kändes som en ganska adekvat reaktion som delades av både mig och sambon. Förvåningen förstärktes av att resan till grannön Lanzarote gav ett helt annat intryck. Att det dessutom var mulet väder som övergick till regn när vi kom fram till hotellet lyfte ju inte direkt upplevelsen.

Hotell och omgivning

Hotell Playa Feliz ligger tillsammans med Orquidea och Tres Vidas i ett sammanhängande hotellkomplex på sydostkusten strax norr om San Agustin, utan nån direkt koppling till egentlig ort eller by, även om området kallas Bahia Feliz. Playa Feliz består av små lägenheter i markplan eller i vissa fall en trappa upp, med altan eller balkong. TUI beskriver hotellet som ”modernt designade lägenheter direkt vid havet med många aktiviteter”. Sanningen är att hotellet är ett ordinärt bra hotell utan något som sticker ut. Aktiviteterna sker på hotellet bredvid och standarden är helt okej utan att lyfta riktigt. Miljön är trevlig mellan lägenheterna med träd, blommande buskar och gräsmatta. Det finns en normal pool och en mindre barnpool, där man får tillgång till sängar, parasoll och faktiskt handdukar utan kostnad. På hotellet finns en restaurang och ett mindre lunchcafé, snabbköp, lekrum och en liten spelhall. Man kan också tvätta kläder. Något som överraskade var att det fanns mängder med spanska familjer som verkade långtidshyra många lägenheter på hotellet.
I hotellkomplexet har man byggt ett litet köpcentra med en liten plaza i mitten där några restauranger samlats, och där man kan göra en kort shoppingtur samt hitta det nödvändiga i snabbköpen.
Stranden sträcker sig precis nedanför hotellen, men är visuellt direkt oinbjudande med sina stenar, klippor och bara små delar med mörk sand. Vi hittade dock några bitar där det gick att ta sig ut, och då bjöds det faktiskt på riktigt sköna bad med långgrund fin sandbotten. Inte direkt lämpligt för solande däremot.

På andra sidan vägen reser sig landskapet upp mot bergen i fjärran och bjuder på ett fåtal buskar och träd i en i övrigt stenbrotts- eller grustagsliknande miljö. Ganska oinspirerande faktiskt.
Första kvällen tog vi en promenad söderut från hotellet, i jakt på någon plats att äta.
Vi möttes av klippiga och steniga stränder, stängda semesterkomplex, stora hotellbyggnader som sett sina bästa dagar, men ingen trevlig plats att äta. Tillbaka till hotellområdet där vi tog oss in på Orquidea-området och satte oss för tapas på restaurang Sultán. Det blev till slut riktigt gott.

Sevärdheter

Vi blev inför resan tipsade att besöka Maspalómas och Puerto de Mogán. Vi hade också planerat in att hyra en bil och se oss runt på hela ön. Tyvärr var det svårt att få tag i en hyrbil när vi ville ha den, om vi skulle kunna hämta och lämna den i Bahia Feliz, så det rann ut i sanden.
Via en oplanerad båttur med glasbottenbåt (en liten fönsterruta man inte såg annat än turkost vatten och bubblor under båten genom) och en rundvandring på ANFI (fråga inte 😐 – men gratis båttur och taxi…) hamnade vi till slut i Puerto de Mogán, en plats som utmålas som en mysig fiskeby. Annorlunda byggnation såg från början inbjudande ut, men alltför raka vinklar och former avslöjar att detta byggdes på 80-talet och är precis lika genuint som vilken turistmagnet som helst. Nåja, väldigt mycket fina blommor som klättrade på fasaderna i gränderna mellan husen och den första bra anlagda stranden som bjöd på det första havsdoppet gjorde ändå resmålet trevligt. Bussresan tillbaka klättrade längs klippväggarna som störtar ner mot havet.

Vi tog också buss in till Maspalómas, tyvärr lite för sent mot kvällen, så vi hann bara strosa lite vid fyren, äta god paella, samt titta runt lite längs strandpromenaden innan hemfärd. Sanddynerna såg vi på avstånd…

San Agustín tar man sig lätt och ledigt till med taxi för c:a €4. Tyvärr hittade vi inte nåt jättestort restaurang- eller nöjesutbud där heller, men gjorde ett trevligt besök till anhörig på Rocas Rojas.

Buss kostar c:a €2 per person in till Maspalomas, och ska man kortare sträckor är taxi faktiskt billigare om man är fler än två. Räkna inte med att få hållplatser utropade på bussen bara.

Mat och dryck

I motsats till både Lanzarote och Mallorca var det lättare att hitta god och traditionell mat här. De flesta restauranger serverade både tapas och paella och hade vi varit lite mer på hugget hade vi säkert fått i oss mer av både skaldjur och fisk. I snabbköpen hittar man både goda korvar och ostar man kan tugga i sig till lunch med lite bröd och oliver, vilket gör det lite billigare. Att äta och dricka ute kostar nämligen nästan som hemma i Sverige.

Väder och vind

Förutom första dagen då vi välkomnades av regnväder var vädret fint och allt som oftast soligt, med en temperatur på 28-30 grader, 24-25 grader i vattnet, både pool och hav. Vädermässigt finns inget att klaga på här.

Sista intryck

Gran Canaria är turism och åter turism, och det var svårt att hitta nåt som kändes genuint ö h t. Kilometer efter kilometer med jättelika komplex som klättrar uppför klippväggarna från havet i en karg sten- och grusmiljö, gör detta resmål till ett av de minst intressanta. God mat och bra väder väger upp en del, men inget resmål jag rekommenderar eller kommer återvända till om jag kan undvika.

 

The Soldier

Neal Asher

Början på en ny serie fokuserad på jainteknologin, den potentiellt förödande förmänskliga vapentekniken som spelat en stor roll i flera av Ashers Polityböcker.
   I romanen Line War stötte vi första gången på den kraftigt modifierade människan Orlandine, som drogs in i konflikterna kring jainteknologin. Här dyker hon upp igen. Hon vakar över ett dolt hörn av rymden där den obehagligt smittsamma jaintekniken hålls i karantän, långt från de civilisatoriska nätverk som skulle trasas sönder om den släpptes lös. Orlandine har sällskap av Draken, den mystiska förmänskliga intelligensen som sitter på omfattande kunskaper om jainkulturen, men avslöjar inte för den att hon smider planer på hur jains arv en gång för alla skulle kunna utplånas från Vintergatan.
   Det saknas nämligen inte intressenter som inbillar sig att de skulle kunna dra nytta av teknologin. Och någonting håller på att förändras. Kanske är inte jainkulturen så död som den verkade. Ett interstellärt krig hotar att blossa upp.

Asher har för vana att skriva medryckande och raka historier. Här hänfaller han dock till att dels brodera ut lite för mycket i alltför många trådar utan att riktigt hålla ihop dem, väva in alltför många AI:n utan att lyckas skildra dem på samma nivå som Iain Banks brukade, samt att han faller i fällan att skildra alla aliens som jordiska djur.

Iron Gold

irongoldPierce Brown

Darrow gjorde slut på århundraden av förtryck på Mars, men till ett högt pris. I sitt fäste på Venus drömmer en ättling till den döda kejsaren om hämnd. På Mars frågar sig en ung, röd flicka vad friheten har gett henne. Var det bara ännu en av överhetens lögner? Revolutionen har släppt lös krafter som hotar hela solsystemet.

Om man gillar komplexiteten som finns i Game of Thrones kan man mycket väl falla för denna. När ont och gott inte är så enkelt som svart och vitt, utan betydligt mer mångfacetterat och komplext. Dock, även om detta är en science fiction så undrar man ibland om det inte är en mytologisk saga man läser. Så invävda är nämligen namn och uttryck från både romersk, grekisk och nordisk mytologi att det bitvis blir lite fånigt.
Boken är skriven ur fyra personers perspektiv, och alla är skrivna i jag-form. Det här gjorde det lite svårt i början att komma in i boken, tillsammans med att detta är den fjärde boken, som följer efter en trilogi som utspelar sig tio år tidigare. Dessa två faktorer gör att det dels ges en ganska fattig visuell bild av de personer som berättar, dels är många av förutsättningarna och bakgrundshistorier tagna för givna.
Men boken är välskriven och man fångas upp efter en bit in i boken. Jag tyckte dessutom att alla fyra separata trådar var intressanta att följa, vilket långtifrån alltid är fallet.