Revenger

166134Alastair Reynolds

Från en fjärran framtid kommer den här äventyrshistorien med tydliga drag av Skattkammarön.
   Vintergatan har sett mäktiga riken uppstå och falla. Planeter har förstörts och återskapats. Men solsystemet består, om än förändrat till oigenkännlighet. I ruinerna efter främmande civilisationer lever mänskligheten vidare, och den är sig lik.
   Kapten Rackamore och hans besättning ombord på solseglaren Monetta’s Mourn söker bland solsystemets fragmenterade världar efter värdefulla artefakter som lämnats kvar i bråten efter glömda civilisationer. Helt färska ombord är två systrar, Adrana och Fura Ness, som har tagit hyra mot sin fars vilja för att betala av familjens skulder. Det hela börjar som ett spännande äventyr, men det dröjer inte länge förrän allt går helt överstyr. Systrarna skiljs åt och vi får följa Fura i hennes sökande efter systern och, som titeln antyder, hämnd.

Jaha ja. Reynolds i lite lightare skepnad. Tyvärr tar han avstamp alltför mycket i 16-1700-talens historier om pirater och segelfartyg. T o m året boken utspelar sig är 1755. Iofs i en helt annan tideräkning men ändå, kom igen! Klädesplagg och andra attribut likaså. ”Rackamore”? Lite mer fantasi kan man väl kräva ändå?
Bortsett från detta lyckas han hålla storyn genom boken (annars brukar hans böcker gå ut starkt för att sen slutta utför till slutet), även om klimax verkligen inte är Reynolds starka sida. Uppgörelsen som boken strävar mot blir lite grann ett ”jaså”, och twitchen som presenteras har gjorts betydligt bättre av Mike Resnick i ”Santiago”.

Annonser

Artemis

artemisAndy Weir

Livet på Artemis, den första och enda staden på månen, är tufft om du inte är en rik turist eller en excentrisk miljardär. Så smuggling av ofarligt kontraband räknas väl knappt, eller? Speciellt inte när skulder måste betalas av med en lön som knappt täcker räntan.
   Allt ändras när Jazz får chansen att begå det perfekta brottet, med en belöning som hon inte kan tacka nej till. Men att genomföra det omöjliga är bara början på hennes problem när hon omedvetet blir delaktig i en farlig sammansvärjning som ämnar ta kontroll över Artemis. För att överleva måste Jazz vinna ett nytt spel som är mer riskabelt än det första.

Bokens styrka är huvudkaraktärens personlighet. Hon är tuff, rolig, och sarkastisk. Weir prisas ofta för sin korrekta skildring av teknik och vetenskap, något jag inte tänkte så mycket på. Vilket i sig pekar på att det inte fanns något att reta sig på i det avseendet. Det är lika med bra.

Children of Time

childrenoftimeAdrian Tchaikowsky

På en terraformad värld där mänskligheten hoppas få en ny chans utbryter en dödlig konflikt.
   Jorden är döende. Mänskligheten ger sig av på en exodus till en ny, terraformad värld som nyligen har upptäckts. Men världen är inte så obebodd och jungfrulig som den verkar. Snart befinner sig två civilisationer på kollisionskurs, och frågan är om båda kommer att överleva.

Vartannat kapitel är intressant, vartannat oväntat tråkigt. Det är inte på nåt sätt dåligt skrivet, men jag finner mig måttligt intresserad av de varelser som genom århundraden utvecklas i ett accelererat, fallerat genexperiment, för att till slut ställas mot de människor som kommer tillbaka till planeten man experimenterat med.