Rush

Man kan faktiskt säga att det är Rush fel – eller förtjänst – att jag gör den musik jag gör idag. Efter att jag hörde det över fyra minuter fantastiskt mäktiga introt till Xanadu 1987 vidgades mitt musikaliska spektra enormt. En ingång till det man kallar symfonisk eller progressiv rock.

Geddy Lee på bas (ofta dubblerande på synth och Taurus-pedaler), Neil Peart på trummor och lustigkurren Alex Lifeson på gitarr, ger en fantastisk rocktgrio instrumentalt. Jag har alltid haft lite svårt för Geddy Lees gälla röst och ibland kan låtmaterialet, särskilt under delar av 80-90-talet, vara ganska utslätat.
Jag lyssnade mycket på deras plattor från slutet på 80-talet och kanske 4-5 år framåt. Därefter har de kommit och gått. När vi byggde pm Studio så fick Rush vara soundtrack. 2004 såg jag dem i Globen.