Temporal Void

voidPeter F Hamilton

Mitt i det stjärnomspännande Samväldet finns ett massivt svart hål. Det kallas Tomheten, och är ingen naturlig företeelse. Inne i det svarta hålet ryms ett märkligt universum som styrs av andra lagar än vårt. Det äter långsamt upp stjärnorna i galaxens mitt. En dag i en fjärran framtid kommer hela Vintergatan att ha slukats.
   År 4000 börjar en människa drömma om Tomheten. Han får anhängare som bildar en kult. De vill ge sig ut på en pilgrimsresa till Tomheten, där de tror att en underbar tillvaro väntar på dem. Icke-mänskliga stjärnfarare fruktar att resorna till Tomheten ska få det svarta hålet att vidgas. De tänker till varje pris sätta stopp för pilgrimernas rymdflotta, som redan har kastat loss och börjat segla mot galaxens centrum.

Peter F tar oss tillbaka till samma universum som böckerna Pandora’s Star och Judas Unchained. Förutom historiska referenser till de förra böckerna så återanvänds faktiskt flera karaktärer, trots att vi nu befinner oss 1000 år längre fram. Lite att ligga på latsidan kan jag nog tycka, att inte orka skapa ett helt nytt persongalleri. ‘Temporal Void’ är del två i en trilogi som inleddes med ‘Dreaming Void’. Parallellt med framtidshistorien – som vanligt fartfylld episk sf-action med brett persongalleri, varierande miljöer och ihoptvinnade öden – så får vi också följa Edeard som lever inuti ‘Tomheten’ (the Void). Tyvärr har den delen av storyn drag av fantasy, vilket jag inte alls går igång på – särskilt inte i kombo med sf. Så bitvis upplevde jag dessa kapitel som tråkiga transportsträckor. Dock nödvändiga att läsa eftersom dessa har koppling till resten av historien. Tack o lov att Gore Burnelli finns på plats iaf som frisk motviktsfläkt.

Betyg 4 av 5 ändå. Temporal är bättre än del 1, och nu ser vi fram mot den avslutande delen.

Annonser