Lissabon, Portugal

Resmål: Lissabon
Hotell: Vip Executive Madrid
Resebolag: Expedia
Typ / pris: Flyg + hotell, fyra dagar / 3 925
Flyg: GOT-CPH-LIS, SAS/TAP, CRJ900/Airbus A319

Lissabon är europeiska fastlandets västligaste huvudstad. Staden ligger i västra Portugal vid floden Tejos mynning i Atlanten och har ungefär 2,4 miljoner invånare. Lissabons historiska centrum ligger på sju kullar, vilket ger stora nivåskillnader på många ställen mellan olika stadsdelar. Det blir många branta gator, trappor och t o m hissar som förflyttar oss mellan de olika nivåerna.
Alfama strax öster om centrum är den stadsdel där staden har sitt ursprung. Belägen på en hög kulle ligger den gamla borgen Castelo São Jorge, som har sin grund i morernas fästning från 800-talet och som togs i besittning 1147 av de kristna. Lissabon blev huvudstad 1255.
Det närmaste området i anslutning till borgen är stadens grund. Senare har innerstaden spridit sig neråt och västerut längs Tejos strand, och idag består innerstaden av från väster Bairo Alto, Baixa centralt i mitten och det äldsta Alfama i öster. Baixa förlängs norrut längs med den hårt trafikerade Avenida de Liberdade och det omgivande Avenida. Allra längst ner i Baixa ligger den öppna stora platsen Praça do Comércio, omgivet på tre sidor av officiella lejongula byggnader, med den fjärde sidan öppen ner mot floden. Mitt på motsatt sida ligger en stor port som öppnar sig mot Rua Augusta och de handelskvarter som täcker stora delar av Baixa.
1755 drabbades staden av en mycket kraftig jordbävning som raserade stora delar av det gamla Baixa, som istället byggdes upp efter modernare snitt med rakare vägnät och rutmönster. Stadsdelen består alltså av betydligt nyare 1700-talsbyggnation jämfört med de riktigt gamla delarna i Alfama från 12-1300-talet och Bairo Alto från 1500-talet. Och det allra mesta står kvar än idag i varierande skick.

Vi reste med bokat flyg + hotell, vilket funkade alldeles utmärkt. Inga konstigheter eller förseningar och resan inkluderade t o m mat på planet från Köpenhamn till Lissabon (vilket inte vi fattade på vägen ner).
Väl framme vid kvart över elva var det bara att ta flygbuss in mot centrum och hoppa av vid Praça Marqués de Pombal, i närheten av där vårt hotell skulle ligga. Bussresan kostade €3,50 och biljetten gällde sen ett dygn på all kollektivtrafik – mycket välkomnande gest. Överlag fungerade lokaltrafiken mycket bra, allt från gamla gnissliga småspårvagnar som klättrade uppför snirkliga gränder, till moderna bussar och en effektiv och snabb tunnelbana. För ett dygnskort på €3,70 kunde man åka hur mycket man ville. Trots detta har vi nog aldrig gått så mycket på fyra dagar som denna resa 😉 Det inleddes med att vi lyckades gå vilse på väg till hotellet. Inte för att vi kom så långt bort, men att vissa gator är belägna på en högre eller lägre nivå gjorde att korsningar man räknande med skulle finnas inte befann sig där de borde. Vi gick bara ett stenkast från hotellets gata men lyckades ändå yra runt i en timme.
Till slut hittade vi rätt och välkomnades in på hotellet av trevlig och hjälpsam personal, fick lite tips om hur och var man skulle åka, och sen nyckel till rummet som erbjöd en ren och skön standard med hårda men ändå bra sängar. Frukost ingick inte.

Vädret hade veckan innan varit varmt och soligt, men när vi anlände var det nere i 18 grader och blåsigt med regnstänk i luften. Sånt som påverkar åtminstone mitt första intryck av en plats. Vi begav oss ut och ner mot centrum, via Av de Liberdade – tungt trafikerad med sju-åtta filer framrusande fordon. Men stannar man bara vid övergångsställen behöver man inte vänta särskilt länge förrän man får grönt att gå över. Avenyn är väldigt bred och sträcker sig från M de Pombal ner mot Rossío, där den delar sig i mindre gator ner mot Baixa och floden. Den är också som en stor, lång park eftersom en mycket kraftig allé befinner sig i mitten och längs med sidorna. Lätt att gå ner mot centrum – desto tyngre att gå tillbaka i uppförsbacke!

Det märks att det är en storstad man kommit till. Mycket folk rör sig åt alla håll, till fots, med bil, med buss och spårvagn. Tempot är högt, många är målmedvetet på väg nånstans, dygnet runt. De allra flesta är portugiser, så även om det finns gott om turister blir inte intrycket av stan turistisk. Byggnationen är överlag gammal i innerstan. Vissa byggnader är fantastiskt utsmyckade och arkitektoniskt utsirade, t ex centralstationen vid Rossío. Tyvärr är underhållet eftersatt på många privata hus. Fasaderna är slitna och putsen faller av, det väldigt speciella kaklet man klär många byggnader med är ofta smutsigt eller bitvis trasigt. Nedre centrum skulle må bra av en högre grad av rengöring och putsning av själva byggnaderna – att arvet förvaltas bättre. Kanske har man blivit lite för hemmablinda för det man har?
Renhållningen i övrigt kan man inte klaga på. Trottoarer och vägar är stenlagda och oftast så polerade av alla traskande fötter att de glänser i motljus. Oftast är det vita småstenar man lagt på trottoarerna och torg, som tillsammans med svarta bildar mönster och ibland texter.

Vi hann med oväntat mycket första dagen, en sväng in på Bairo Alto och även en bit upp på Alfama. Spårvagn 28 är en utmärkt tripp om man vill åka runt på en egen oguidad sightseeing i de centrala delarna.
Dag två inleddes med frukost på ett ”Pasteleira” i närheten av Pombal, där vi fick gott kaffe med smörgås, färskpressad juice och alldeles för hårdkokt ägg.
Pasteleiras måste förklaras. Portugiserna, eller kanske främst Lissaboninvånarna, är omåttligt förtjusta i fika. En Pasteleira kan likställas med ett portugisiskt konditori där man kan botanisera främst bland deras söta och fyllda bakverk, ofta baserade på smördeg och smakandes vanilj, kanel, nötter eller mandel. En klassiker är Pastéis de Nata, som ser ut i formen som lite större mazariner, fyllda med vanilj- och kanelkräm. Utsökta små saker 🙂
Mat, när vi ändå är inne på ämnet, fick jag ett blandat intryck av. Salladerna var rent ut sagt tråkiga, lite riven morot och sallad, tomat och ibland gurka. Kött är ofta grillat, åt ett välsmakande grillat lamm.
Fisk och skaldjur är ju förstås det som gäller. Nationalrätten är olika former av bacalhau (torkad torsk). Vi prövade två helt olika varianter där den ena (a brás) var strimlad torsk, strimlad potatis och strimlad lök, ihoprört med äggstanning och stekt. Gott och lättätet. Den andra varianten var mer som en fiskgratäng med grädde och lök. Bacalhau får nog främst ses som funktionell vardagsmat.
Grillad svärdfisk (espada) var däremot en riktig höjdare. Fantastiskt gott fiskkött. Grillade sardiner, som ska vara ett måste att pröva, blev aldrig av att vi testade.
Dryck, ja där hittade vi en klar favorit i det vita pärlande Casal Garcia, ett s k vinho verde (ungt vin) som serverades mycket kallt och fungerade utmärkt i värmen till maten. Öl, tre olika varianter av Sagres, där Bohemia nog fick bli min favorit, lite halvmörk mustig, men lättdrucken. Körsbärsvinet Ginja som aperitif eller bara ett trevligt tidsfördriv, fanns i många olika varianter. Från Espinheira hittade vi den vinnande varianten, mer styrka, mindra sötma. Portvin behöver vi inte ens nämna.

Sevärdheter finns det fler än man hinner med på fyra dagar ens om man ligger i. Trots det får vi nog säga att vi hann med de flesta och kanske de bästa. Borgen förstås, där man plötsligt befinner sig innanför murarna i en tystnad som förflyttar en bort från storstan. Omgivande stadsdel känns som en mindre by dit trafikbruset nerifrån inte hittar. Försvarstornet i Belém, som ligger placerat en bit ut i floden, det gigantiska monumentet över Portugal som sjöfararnation ett stenkast därifrån och på andra sidan den tungt trafikerade trafikleden ligger klosterkyrkan Mosteiro dos Jerónimos med sina detaljerat utsirade detaljer.
Inne i stan igen förstås hissen Santa Justa som med sina 45 meter flyttar dig från en stadsdel till en annan och ger en fantastisk utsikt och överblick över centrum och upp mot berget där borgen ligger.
Det första som möter en när man klivit ur (förutom den hänförande utsikten) är ruinen av Igreja do Carmo, en katedral som delvis störtade samman under jordbävningen 1755. Det andra är ett idylliskt litet torg som leder upp till Chiado och stadens lyxigare affärsgator. Det tredje var en man från Senegal som med generositet gav oss handgjorda smycken – bara för att han den dagen var så glad! Fast han ville ju ha ett litet bidrag förstås, efteråt. Inte för sakerna, för dem fick vi ju som en gåva. Nej, för att vi nu blivit så goda vänner 😀 Den gick inte hem alls kan jag säga. Han fick slokörat försöka den manövern med nån annan istället.
Lite andra udda affärsförslag man fick titt som tätt var försiktiga erbjudanden att köpa ”haschisch”, ”coke” och ”good stuff”. Ett vänligt men bestämt ”No thank you” var tydligt nog, och det blev aldrig någon otrevlig eller hotfull känsla.

Om man skulle tröttna på trånga gränder, 1700-talsbyggnader och skramlande spårvagnar, så ligger nordost om centrum området Oriente och Parque das Nações (Nationernas park). Inför världsutställningen Expo-98 skövlade man här ett gammalt industri- och hamnområde och byggde en ny stadsdel i helt modern arkitektur med stora mässhallar, arenor och mycket lyxiga köpcentra. Man tar sig dit på några få minuter med röd linje i tunnelbanan.

Just nu ser det ut så här i Lissabon:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s