Revenger

166134Alastair Reynolds

Från en fjärran framtid kommer den här äventyrshistorien med tydliga drag av Skattkammarön.
   Vintergatan har sett mäktiga riken uppstå och falla. Planeter har förstörts och återskapats. Men solsystemet består, om än förändrat till oigenkännlighet. I ruinerna efter främmande civilisationer lever mänskligheten vidare, och den är sig lik.
   Kapten Rackamore och hans besättning ombord på solseglaren Monetta’s Mourn söker bland solsystemets fragmenterade världar efter värdefulla artefakter som lämnats kvar i bråten efter glömda civilisationer. Helt färska ombord är två systrar, Adrana och Fura Ness, som har tagit hyra mot sin fars vilja för att betala av familjens skulder. Det hela börjar som ett spännande äventyr, men det dröjer inte länge förrän allt går helt överstyr. Systrarna skiljs åt och vi får följa Fura i hennes sökande efter systern och, som titeln antyder, hämnd.

Jaha ja. Reynolds i lite lightare skepnad. Tyvärr tar han avstamp alltför mycket i 16-1700-talens historier om pirater och segelfartyg. T o m året boken utspelar sig är 1755. Iofs i en helt annan tideräkning men ändå, kom igen! Klädesplagg och andra attribut likaså. ”Rackamore”? Lite mer fantasi kan man väl kräva ändå?
Bortsett från detta lyckas han hålla storyn genom boken (annars brukar hans böcker gå ut starkt för att sen slutta utför till slutet), även om klimax verkligen inte är Reynolds starka sida. Uppgörelsen som boken strävar mot blir lite grann ett ”jaså”, och twitchen som presenteras har gjorts betydligt bättre av Mike Resnick i ”Santiago”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s