Kategoriarkiv: Läsvärt

Ancillary Sword

Ann Leckie

Breq, sista spillran av den enorma och mångbekroppslade AI:n som en gång var stridsskeppet Justice of Toren, har överlevt sin konfrontation med Radch-imperiets härskare Anaander Mianaai. Även Radch-kejsaren överlevde, men inte utan att Breq fick sin hämnd: Den hemliga kamp som utspelats mellan delar av Mianaai’s splittrade medvetande har exploderat i öppet våld och hela imperiet kommer skälva innan striden är avgjord. Nu ställs reformvänliga mot konservativa, och båda sidorna leds av den tusenhövdade Anaander Mianaai.
   Breq vet tillräckligt för att inte lita på någon del av härskaren – men högst upp på hennes agenda står att sona skulden till löjtnant Awn, en av Justice of Torens favoriter, som hon mördade med sina egna händer.

Del 2 som följer på lika utmärkta Ancillary Justice.

Annonser

Infinity Engine

Neal Asher

Tredje och sista delen i serien som kretsar till den upproriska AI:n Penny Royal.
Som vi anade i förra boken får den psykotiska AI:n Brockle, som har flytt ur fångenskapen i Polityn, en större roll här. Övriga huvudpersoner är kvar där vi lämnade dem, ombord på krigsmaterielfabriken Factory Station Room 101, platsen där Penny Royal en gång såg dagens ljus. Människor, prador och stridsrobotar slåss om kontrollen över installationen. Ingenting blir lättare när the Weaver, den sista överlevande medlemmen av den annars utdöda aethetercivilisationen, dyker upp. Penny Royals planer har något med aetheter att göra. Frågan är om den kommer att lyckas spela ut alla andra inblandade mot varandra. Det hela pekar mot ett slut inne i ett svart hål där en stor hemlighet döljs.

En inte riktigt lika vass avslutning som del 2. Det blir lite väl löst sammanhängande och lite väl flumspekulativt mot slutet.

Ancillary Justice

Ann Leckie

På en avlägsen isplanet gör soldaten Breq något som kommer att få väldiga efterverkningar.
Breq är inte riktigt den hon utger sig för att vara. För många år sedan hette hon Justice of Toren och var ett rymdskepp vars AI kopplade samman tusentals omedvetna soldatkroppar i den radchska militären. Hon blev förrådd och lämnades i en bräcklig, biologisk kropp. Nu tänker hon utkräva hämnd på Radch-imperiets mäktiga härskare, den närmast odödliga Anaander Mianaai.

Ann Leckie lyckas skapa en unik civilisation helt utan kopplingar till vår närhistoria, vi slipper aliens som ser ut som jordiska djur, och hon skriver riktigt bra. Boken har egenheten att alla karaktärer tilltalas som ”hon”. Kvinnor som män som hen. Man får ibland ledtrådar om vissas könstillhörighet men andra får man gissa sig till eller helt enkelt bara bestämma sig för. I början var detta ganska förvirrande om man medans man läser, löpande skapar inre bilder av det som beskrivs. Det ges större utrymme i början på boken att följa huvudpersonens funderingar kring könstillhörighet i olika kulturer, än senare. Jag är inte riktigt hundra på om det finns en djupare tanke med detta bortom själva bokens förutsättningar.
Första delen av tre.