Resa

Bahia Feliz – Gran Canaria, Spanien

Hotell: Playa Feliz
Resebolag: TUI
Typ / pris: spec / 10 500 (2 vuxna, 1 barn)
Flyg: GOT-LPA, SAS/TUI, Boeing 737-800

Första intryck

Grus. Sten. Mer grus och sten. Berg – med grus och sten.
Dotterns första kommentar i transferbussen på väg från flygplatsen: ”Det var inte så fint som jag trodde det skulle vara…” Och det kändes som en ganska adekvat reaktion som delades av både mig och sambon. Förvåningen förstärktes av att resan till grannön Lanzarote gav ett helt annat intryck. Att det dessutom var mulet väder som övergick till regn när vi kom fram till hotellet lyfte ju inte direkt upplevelsen.

Hotell och omgivning

Hotell Playa Feliz ligger tillsammans med Orquidea och Tres Vidas i ett sammanhängande hotellkomplex på sydostkusten strax norr om San Agustin, utan nån direkt koppling till egentlig ort eller by, även om området kallas Bahia Feliz. Playa Feliz består av små lägenheter i markplan eller i vissa fall en trappa upp, med altan eller balkong. TUI beskriver hotellet som ”modernt designade lägenheter direkt vid havet med många aktiviteter”. Sanningen är att hotellet är ett ordinärt bra hotell utan något som sticker ut. Aktiviteterna sker på hotellet bredvid och standarden är helt okej utan att lyfta riktigt. Miljön är trevlig mellan lägenheterna med träd, blommande buskar och gräsmatta. Det finns en normal pool och en mindre barnpool, där man får tillgång till sängar, parasoll och faktiskt handdukar utan kostnad. På hotellet finns en restaurang och ett mindre lunchcafé, snabbköp, lekrum och en liten spelhall. Man kan också tvätta kläder. Något som överraskade var att det fanns mängder med spanska familjer som verkade långtidshyra många lägenheter på hotellet.
I hotellkomplexet har man byggt ett litet köpcentra med en liten plaza i mitten där några restauranger samlats, och där man kan göra en kort shoppingtur samt hitta det nödvändiga i snabbköpen.
Stranden sträcker sig precis nedanför hotellen, men är visuellt direkt oinbjudande med sina stenar, klippor och bara små delar med mörk sand. Vi hittade dock några bitar där det gick att ta sig ut, och då bjöds det faktiskt på riktigt sköna bad med långgrund fin sandbotten. Inte direkt lämpligt för solande däremot.

På andra sidan vägen reser sig landskapet upp mot bergen i fjärran och bjuder på ett fåtal buskar och träd i en i övrigt stenbrotts- eller grustagsliknande miljö. Ganska oinspirerande faktiskt.
Första kvällen tog vi en promenad söderut från hotellet, i jakt på någon plats att äta.
Vi möttes av klippiga och steniga stränder, stängda semesterkomplex, stora hotellbyggnader som sett sina bästa dagar, men ingen trevlig plats att äta. Tillbaka till hotellområdet där vi tog oss in på Orquidea-området och satte oss för tapas på restaurang Sultán. Det blev till slut riktigt gott.

Sevärdheter

Vi blev inför resan tipsade att besöka Maspalómas och Puerto de Mogán. Vi hade också planerat in att hyra en bil och se oss runt på hela ön. Tyvärr var det svårt att få tag i en hyrbil när vi ville ha den, om vi skulle kunna hämta och lämna den i Bahia Feliz, så det rann ut i sanden.
Via en oplanerad båttur med glasbottenbåt (en liten fönsterruta man inte såg annat än turkost vatten och bubblor under båten genom) och en rundvandring på ANFI (fråga inte 😐 – men gratis båttur och taxi…) hamnade vi till slut i Puerto de Mogán, en plats som utmålas som en mysig fiskeby. Annorlunda byggnation såg från början inbjudande ut, men alltför raka vinklar och former avslöjar att detta byggdes på 80-talet och är precis lika genuint som vilken turistmagnet som helst. Nåja, väldigt mycket fina blommor som klättrade på fasaderna i gränderna mellan husen och den första bra anlagda stranden som bjöd på det första havsdoppet gjorde ändå resmålet trevligt. Bussresan tillbaka klättrade längs klippväggarna som störtar ner mot havet.

Vi tog också buss in till Maspalómas, tyvärr lite för sent mot kvällen, så vi hann bara strosa lite vid fyren, äta god paella, samt titta runt lite längs strandpromenaden innan hemfärd. Sanddynerna såg vi på avstånd…

San Agustín tar man sig lätt och ledigt till med taxi för c:a €4. Tyvärr hittade vi inte nåt jättestort restaurang- eller nöjesutbud där heller, men gjorde ett trevligt besök till anhörig på Rocas Rojas.

Buss kostar c:a €2 per person in till Maspalomas, och ska man kortare sträckor är taxi faktiskt billigare om man är fler än två. Räkna inte med att få hållplatser utropade på bussen bara.

Mat och dryck

I motsats till både Lanzarote och Mallorca var det lättare att hitta god och traditionell mat här. De flesta restauranger serverade både tapas och paella och hade vi varit lite mer på hugget hade vi säkert fått i oss mer av både skaldjur och fisk. I snabbköpen hittar man både goda korvar och ostar man kan tugga i sig till lunch med lite bröd och oliver, vilket gör det lite billigare. Att äta och dricka ute kostar nämligen nästan som hemma i Sverige.

Väder och vind

Förutom första dagen då vi välkomnades av regnväder var vädret fint och allt som oftast soligt, med en temperatur på 28-30 grader, 24-25 grader i vattnet, både pool och hav. Vädermässigt finns inget att klaga på här.

Sista intryck

Gran Canaria är turism och åter turism, och det var svårt att hitta nåt som kändes genuint ö h t. Kilometer efter kilometer med jättelika komplex som klättrar uppför klippväggarna från havet i en karg sten- och grusmiljö, gör detta resmål till ett av de minst intressanta. God mat och bra väder väger upp en del, men inget resmål jag rekommenderar eller kommer återvända till om jag kan undvika.

 

Legoland – Billund, Danmark

Hotell: Hotel Legoland
Resebolag: –
Typ / pris: hotellbokning inkl inträde / 4 800 (2 vuxna, 1 barn)
Bil: + färja Helsingborg – Helsingör

Årets lilla semstertripp gick ner till danska Jylland och Legoland. Inte för att jag själv varit fanatisk legobyggare som barn, men dottern är barnsligt förtjust i Lego Friends och bygger de mest knasiga och fantastiska fantasiskapelser. Valet blev att göra den här resan helt på hennes villkor.
Alltså bokades rum på Hotel Legoland, där rummen går i olika legoteman. Vårt fick förstås bli Lego Friends.

Bilresan ner inkl färja tar ungefär 7½ timmar om man inte gör några stopp på vägen. Vägarna i Danmark är antingen ganska dåliga eller riktigt bra. Maken till tyst asfalt på de nylagda sträckorna har jag inte åkt på tidigare. Vi körde nattetid och anlände onödigt tidigt till Billund, the home of Lego. Så länge det var natt eller riktigt tidig morgon var det ganska lugnt på vägarna, men framåt morgonen och dagtid vägen hem fick man smaka på dansk trafik. Höga farter och snäva omkörningar. Avstånd stavas väl helt annorlunda i Danmark så det höll man inte.

Vi hade gjort ett kort stopp i Odense och strax efter sex på morgonen inhandlat färska wienerbröd i ett litet bageri. Så strax innan åtta gled vi in i Billund och letade oss runt för att kolla läget. Lilla Billund domineras av två saker: Lego och en flygplats. I övrigt inte speciellt intressant. Det finns ett vattenland kallat Lalandia där också, men inget vi besökte (i hotellpaketet ingick däremot inträde till badhuset som låg precis intill hotellet).
Vi parkerade vid hotellet och kunde lösa ut ett parkeringstillstånd, men däremot inte checka in förrän kl 15. Legoland öppnade kl 10. Så jag hamnade i hotellets foajé och slumrade där en stund efter nattens körning. Hotellet i sig ligger mitt emot Legoland och förbinds med en bro över vägen med själva nöjesparken.
Säkert byggt på 60- eller 70-talet, men renoverat och uppfräschat i modern legotappning, med drake i lobbyn, Star Wars i korridoren, Lego Friends-, Pirat-, Knights- och Ninjago-teman på olika våningar och rumskorridorer.

Eftersom rummet inte var tillgängligt var det bara att ge sig ut i nöjesparken så fort klockan slog tio. Som de flesta liknande attraktioner har den ursprungliga huvudidén fått ge vika för berg- o dalbanor och andra vilda åkturer. Miniatyrvärlden byggd i Lego finns förstås kvar, om än bitvis ganska dåligt efterhållen, med smuts och alger på vissa delar. En besvikelse var att man inte hållt sig till samma skala när man byggt utan blandat hej vilt. Överlag kändes ”Legolandet” mer intressant för vuxna än för barnen.

Åkattraktionerna ingick i inträdet, så det var bara att köa och åka. Vissa hade förstås timvis kö även om vädret var regnigt båda dagarna.
Maten inne på området – precis som på de flesta liknande platser – är undermålig och överprissatt. Frukosten på hotellet var helt ok för en hotellfrukost. Mycket olika saker att välja på, från amerikanska pannkakor till brieostar, till flingor och rågbröd. Utcheckning redan vid elva.

Andra dagen upptäckte vi hur stort Legoland är. Första dagen hade vi rört oss närmast hotellet i det som förmodligen är ursprungsdelen. Bortanför detta fanns de riktigt stora och nyare åkattraktionerna, pingviner, pirater och andra teman i vatten samt riddarborg och prinsessteater. Det var en hel del som man inte orkade med att köa till.

Analipsi – Kreta, Grekland

125px-Flag_of_GreeceHotell: Elpida apts
Resebolag: Fritidsresor
Typ / pris: spec / 10 800 (2 vuxna, 1 barn)
Flyg: ARL-HER, TUI Fly, Boeing 737-800

Att resa med barn är inte detsamma som att resa utan.
Kvällsutflykter sker högst motvilligt då barnsben helt plötsligt kan drabbas av akut trötthet. Den försvinner givetvis magiskt när en lekplats dyker upp.
Saltvatten smakar inte gott, så poolen föredras av den lilla reseledaren. Havet har besökts två gånger på hela veckan. Alldeles för fattigt för egen del. Att sitta vid poolen på hotellet är inte min melodi, alls. Men man får anpassa sig och göra egna små utstickare en och en istället. Vädret började med beskedliga 25 grader men har framåt avresedagen idag stigit till uppåt 30. Molnfri till lätt disig himmel.

Nu har den lilla orten Analipsi inte så mycket att bjuda på längre. Krisen har även drabbat Kreta. Ungefär för två år sen började butiker och restauranger att slå igen, upplyste tanten vid poolen. Sen 15 år tillbaka har hon varje år återkommit ner till hotell Elpida.
Krisen märks också på den långa strandpromenaden där gatubelysningens armaturer har eroderat, de flesta glödlampor slocknat och ingen gör något underhåll längre. Det gäller också de tre huvudgator som går i nord-sydlig riktning, från motorvägen ner till stranden. Samtidigt existerar lyxhotellen som egna stora enklaver, där all inclusive regerar och poolerna sträcker sig ända fram till altanen hos varje rum. Dessa etablissemang saknar helt lokal koppling och tillför inget till området, särskilt inte som de flesta av deras gäster håller sig innanför murarna.

De tre huvudgatorna löper som sagt parallellt med varandra, och har knappt någon förbindelse utom längst ner vid strandpromenaden. Hotell Elpida ligger vid en av dessa, och det hade varit kort och lätt avstånd att kunna kila tvärs över till det lilla centrum man kan mena finns i närheten av kyrkan mitt i byn. Men eftersom någon lokal planerare haft huvet under armen har man låtit bli att knyta ihop huvudgatorna.
I centrumet, om man nu kan kalla det så, hittar man några äldre familjeägda restauranger som fortfarande är öppna. I övrigt är det flesta butiker och senare etableringar igenslagna. Gatorna är mörka och bitvis ganska öde. Man ser också en hel del lägenhetsbyggnader som står tomma och igenbommade. Några supermarkets och biluthyrare tillhör de få verksamheter som fortfarande klarat sig. Det är ganska sorgligt.

Hotell Elpida Apts kan vi absolut rekommendera till den som tänker sig besöka Analipsi. Ett familjeägt lägenhetshotell som ligger som en liten grön oas inklämd mellan olivodlingar, med ett fint poolområde och poolbar där man kan förfriska sig och även äta lättare måltider. Ägaren Dimitros är den som oftast huserar bakom baren. 500 m längre ner ligger stranden, som är blandad sten och finare sand. Gott om solstolar som ligger runt €6 för två inkl parasoll.

Matmässigt har Analipsi bjudit på ganska bra inhemska rätter, där en kleftiko på restaurang Tsalos och en egen gryta med spaghetti på taverna Analipsi plockade hem högst poäng hos mig. Tsalos verkar anses som ett riktigt turisthak, med överdrivet grekisk look och inramning, men lyckas servera vällagad genuin mat.

Vi har förstås också umgåtts med familjen Tzagkarakis, där matriarken är svensk skolkamrat och nära vän till sambon. Ett besök uppe i bergen på Karsanoss, och deras restaurang som bjudit på kretensisk afton med mat, dyck och traditionell grekisk dans. Nikos står fortfarande på glaset, ovanpå flaskan, ovanpå bordet. Sönerna som nu blivit 12 resp 17 år, hastar runt mellan borden och och serverar och plockar disk. Restaurangen var fullsatt denna gång och de verkar trots krisen klara sig hyggligt. Men som Anna säger, Kreta har inte sett nån kris än jämfört med fastlandet. Priserna ligger i stort på samma nivå som i Sverige och en hygglig lön på hälften av en svensk.