Fäktning

rapierJanuari 2006 bestämde jag mig för att ta upp en gammal idé om att börja fäktas. Det här var nåt jag varit sugen på ända sen högstadiet men då fanns ingen fäktningsklubb tillräckligt nära, och sen har idén blivit lagd på is.
Efter en sökning på ‘fäktning’ och ‘jönköping’ hittade jag förstås A6 Fäktning.
Söndagar mellan 18 o 20 fanns motionsfäktning för vuxna, och efter att ha testat på en väldigt jobbig och svettig första träning så var jag fast 🙂
Jag blev aktiv fäktare och tränade regelbundet 1-2 ggr per vecka med bl a de bästa juniorerna (motsvarande U21) i klubben och försökte hinna med att tävla en del också. Efter att varit medlem och engagerad i fem år råkade föreningen in i turbulens och jag har därefter sökt mig till en annan fäktförening på annan ort.

I Sverige är det vanligaste (och i många klubbar enda) vapnet värja. Det är det tyngsta och längsta vapnet, och har också de absolut enklaste reglerna: den som träffar först kavelfår poängen och träffytan är hela kroppen.
Ganska tidigt kände jag att kavel-/franskt handtag var det som passade mig bäst, jämfört med de numer vanligare pistolgreppen.
Enkelt förklarat så är kavel helt enkelt ett traditionellt rakt handtag, medan pistolgreppet erbjuder ett mer ergonomiskt anpassat grepp som också gör det lättare att hålla rakt och är stabilt att hålla i. Pistolgreppet vill jag påstå fungerar bättre för en mer aggresiv fäktning, även om alla stilar naturligtvis finns representerade. Kaveln har fördelen att vapnet blir bättre balanserat eftersom handtaget har en ‘pommel’ i bakänden som motvikt till klingan – precis som ett gammaldags svärd eller värja. Man kan också variera om man vill hålla långt in för bättre styrka, eller om man vill hålla långt ut för bättre räckvidd – och förstås allt däremellan. Ytterligare fördelar i mitt tycke är att man kan vinkla in vapnet på ett ‘avigare’ sätt i närkamper (snett underifrån vänster sett från en själv) och att man lättare och snabbare kan sätta stötar underifrån mot t ex armens undersida. Man håller generellt värja med kavel i en något lägre garde-position, vilket både har för- och nackdelar förstås.

Fäktning ser för de flesta inte särskilt jobbigt ut. Två som står och viftar lite med varsin tunn stålpinne.
Tvärtom vad man kan tro är fäktning oerhört jobbigt. Kanske inte första hand på det flåsiga sättet, utan mer muskeljobbigt och psykiskt. Man måste vara på tå hela tiden och uppmärksamheten måste vara på helspänn. Du bör vara i ständig rörelse eller i full beredskap att röra dig framåt eller bakåt, för hela tiden kan möjligheten till en lucka öppna sig hos din motståndare eller så kan det vara motståndaren som hittar på nåt som du måste svara på.
Extra jobbigt är det förstås för nybörjaren som dels brukar röra sig fel, hålla fel avstånd och också spänna sig för mycket, särskilt i hand och arm.
Det är också varmt. Mycket pga den skyddsutrustning du måste ha på dig. Så man svettas ofta som en gris efter ett träningspass.
Vanligt i början är också en hel del blåmärken. Detta är nåt som brukar minska i takt med att man blir duktigare på att hålla avståndet gentemot motståndaren, men också i takt med att man faktiskt möter bättre motståndare. En duktig fäktare behöver oftast inte använda all sin kraft för att försöka penetrera sin motståndare utan det räcker oftast att med precision sätta en lätt spetsträff. Det krävs motsvarande 750 grams tyngd för att spetsen ska tryckas in och ge utslag.
Men givetvis förekommer både hårda stötar och skador, även om det förhållandevis är få och lindriga skador inom fäktning. Vanligast ska vara slitna hälsenor, knäskador och vrickade fötter.

Fäktning är också en sport där kvinnor och män kan mötas, eftersom det i första hand är teknik och snabbhet som avgör framför råstyrka. Detsamma gäller gammal och ung, för rutin kontra ungdomlig spänst brukar bli intressanta mätningar mot varann. Ytterligare en intressant och i mitt tycke rolig sak med fäktning (kanske som i fler kampsporter?) är att fäktare A med lätthet kan slå fäktare B, som sen slår fäktare C, som i sin tur kan slå fäktare A. Alla har olika stilar och olika stilar passar olika bra att möta.

Mer fakta om fäktning

Lite om taktik och praktik (på engelska)