Legoland – Billund, Danmark

Hotell: Hotel Legoland
Resebolag: –
Typ / pris: hotellbokning inkl inträde / 4 800 (2 vuxna, 1 barn)
Bil: + färja Helsingborg – Helsingör

Årets lilla semstertripp gick ner till danska Jylland och Legoland. Inte för att jag själv varit fanatisk legobyggare som barn, men dottern är barnsligt förtjust i Lego Friends och bygger de mest knasiga och fantastiska fantasiskapelser. Valet blev att göra den här resan helt på hennes villkor.
Alltså bokades rum på Hotel Legoland, där rummen går i olika legoteman. Vårt fick förstås bli Lego Friends.

Bilresan ner inkl färja tar ungefär 7½ timmar om man inte gör några stopp på vägen. Vägarna i Danmark är antingen ganska dåliga eller riktigt bra. Maken till tyst asfalt på de nylagda sträckorna har jag inte åkt på tidigare. Vi körde nattetid och anlände onödigt tidigt till Billund, the home of Lego. Så länge det var natt eller riktigt tidig morgon var det ganska lugnt på vägarna, men framåt morgonen och dagtid vägen hem fick man smaka på dansk trafik. Höga farter och snäva omkörningar. Avstånd stavas väl helt annorlunda i Danmark så det höll man inte.

Vi hade gjort ett kort stopp i Odense och strax efter sex på morgonen inhandlat färska wienerbröd i ett litet bageri. Så strax innan åtta gled vi in i Billund och letade oss runt för att kolla läget. Lilla Billund domineras av två saker: Lego och en flygplats. I övrigt inte speciellt intressant. Det finns ett vattenland kallat Lalandia där också, men inget vi besökte (i hotellpaketet ingick däremot inträde till badhuset som låg precis intill hotellet).
Vi parkerade vid hotellet och kunde lösa ut ett parkeringstillstånd, men däremot inte checka in förrän kl 15. Legoland öppnade kl 10. Så jag hamnade i hotellets foajé och slumrade där en stund efter nattens körning. Hotellet i sig ligger mitt emot Legoland och förbinds med en bro över vägen med själva nöjesparken.
Säkert byggt på 60- eller 70-talet, men renoverat och uppfräschat i modern legotappning, med drake i lobbyn, Star Wars i korridoren, Lego Friends-, Pirat-, Knights- och Ninjago-teman på olika våningar och rumskorridorer.

Eftersom rummet inte var tillgängligt var det bara att ge sig ut i nöjesparken så fort klockan slog tio. Som de flesta liknande attraktioner har den ursprungliga huvudidén fått ge vika för berg- o dalbanor och andra vilda åkturer. Miniatyrvärlden byggd i Lego finns förstås kvar, om än bitvis ganska dåligt efterhållen, med smuts och alger på vissa delar. En besvikelse var att man inte hållt sig till samma skala när man byggt utan blandat hej vilt. Överlag kändes ”Legolandet” mer intressant för vuxna än för barnen.

Åkattraktionerna ingick i inträdet, så det var bara att köa och åka. Vissa hade förstås timvis kö även om vädret var regnigt båda dagarna.
Maten inne på området – precis som på de flesta liknande platser – är undermålig och överprissatt. Frukosten på hotellet var helt ok för en hotellfrukost. Mycket olika saker att välja på, från amerikanska pannkakor till brieostar, till flingor och rågbröd. Utcheckning redan vid elva.

Andra dagen upptäckte vi hur stort Legoland är. Första dagen hade vi rört oss närmast hotellet i det som förmodligen är ursprungsdelen. Bortanför detta fanns de riktigt stora och nyare åkattraktionerna, pingviner, pirater och andra teman i vatten samt riddarborg och prinsessteater. Det var en hel del som man inte orkade med att köa till.

Annonser

Solar Express

L E Modesitt j:r

Hård sf från en av genrens mest mångsidiga författare.
Efter år av fredligt rymdsamarbete har tre stormakter – Indien, Nordamerikanska unionen och Sinesefederationen – bestämt sig för att inleda en upprustning i rymden. När dr Alayna Wong hittar en mystisk artefakt ställs saker och ting på sin spets. En komet visar sig vara ett förmål skapat av icke-människor, på väg rakt mot solen. De tre stormakterna tävlar om att hinna studera artefakten innan den faller in i solen. Men när föremålet närmar sig sitt mål börjar solens yta förändras.

Vad som från början verkar vara ett spännande upplägg mjölkas ur till en ganska segdragen relationshistoria, där meddelanden till varandra utgör alldeles för mycket plats, däremellan alldeles för mycket ambition av författaren att visa att han minsann läst på sin vetenskap. Modesitt har dessutom svårt att bildligt förklara miljöer och personer. Det blir ganska diffust. Någon egentlig upplösning blir det heller inte att tala om mer än på det personliga planet. Man förväntade sig inledningsvis och en bra bit in i boken att historien ska lyfta och ta fart, men det händer inte.