Kompressor

Compress betyder ”trycka ihop”.
En kompressors ursprungliga användningsområde är att jämna ut starka och svaga ljudnivåer i ett ljudmaterial.
Detta gör den genom att känna av när ljudnivån passerar ett visst värde – då den snabbt sänker utnivån enl de parametrar man valt. När ljudet in i kompressorn sjunker, slutar kompressorn trycka ner utvolymen. Resultatet av detta blir en överlag sänkt och utjämnad ljudnivå – ett lägre dynamiskt omfång.

Vad finns det då för parametrar att skruva på, och vad gör de?

• Den första brukar benämnas ”Threshold” vilket översatt betyder tröskel, och bestämmer det värde på ljudnivån in i kompressorn där kompressorn ska börja arbeta. Oftast justeras denna enl en decibel-skala.
• Nästa brukar vara ”Ratio”. Här bestäms det förhållande med vilket det ljud som överstiger tröskeln ska bearbetas. Vid värdet 1:1 (utläses ”ett till ett”) kommer ljud som överstiger tröskelvärdet vara oförändrat, vid värdet 2:1 kommer varje decibel som överstiger tröskelvärdet bara ge halva ökningen, vid 4:1 bara en fjärdedel osv. Låter det krångligt? Det är faktiskt inte lika krångligt som det är krångligt att försöka förklara.
  Ett exempel: låt säga att vi sätter tröskelvärdet till -9dB. Det är alltså den nivå som vi vill att kompressorn ska börja arbeta. Så länge involymen håller sig lägre än -9dB kommer utvolymen att vara densamma som involymen. Säg nu att vi i ljudmaterialet får en volymökning så att involymen temporärt ligger på -3dB, alltså 6dB högre än vår tröskel. Låt oss nu också säga att vi satt ratio till 2:1. Hade förhållandet varit 1:1 hade ingen förändring skett alls. Men nu kommer ”två bli till ett”, dvs en ökning med två decibel över tröskelvärdet skulle bara innebära en ökning med en decibel. När vi nu ökar från med 6dB över tröskelvärdet kommer ökningen också här halveras: involymen -3dB ger en utvolym på -6dB. Ljudet ökar alltså fortfarande, men istället för sex decibel ökar det med tre. Skulle vi sätta ratio till 4:1 sker en ännu större strypning; utvolymen kommer bara öka med en fjärdedel, alltså 1,5dB istället för hela 6dB.
  När ration sätts på 10 eller däröver brukar man säga att det är en limiter.
• Attack ställer in hur snabbt kompressorn ska börja arbeta efter att tröskelvärdet har passerats.
• Release ställer in hur länge kompressorn ska fortsätta arbeta efter att ljudnivån in har sjunkit nedanför tröskelvärdet.
  Både attack och release ger stora möjligheter att forma karaktären på ljudet. En snabb attack dämpar transienter och gör ljudet mjukare. En långsam attack släpper igenom transienterna innan ljudet dämpas och ger följaktligen ett skarpare ljud. En snabb release låter svagare partier komma fram snabbare med mer ton, en långsam release håller ner detta längre. Alltför korta release-tider får ljudet att åka upp och ner vilket inte alltid låter bra – ljudet pumpar.
  Dessa båda parametrar regleras oftast i millisekunder (ms). Utgå gärna från 10 ms attack och 100 ms release och experimentera därifrån.
• Gain/Make up/Output reglerar hur mycket man vill öka eller sänka utvolymen efter att kompressorn gjort sitt jobb. Det är den här parametern som får vissa att anamma missuppfattningen att en kompressor ökar snittvolymen. Det gör den inte, den sänker den faktiskt genom att sänka det som är högre än en viss satt tröskelnivå. Snittvolymen blir högre först om man efter kompressorns arbete höjer utvolymen.

Oavsett om det är en digital mjukvarukompressor eller en analog hårdvarudito så brukar de flesta vara utrustade med diverse mätare som ger information om vad som händer med ljudet. Förutom in- och utvolym är ”Gain reduction” något som man ska hålla koll på. Det är mängden volym som reduceras, eller hur hårt kompressorn jobbar. Ligger den i snitt nånstans mellan 3 och 9dB är man inte helt ute och cyklar.
Eftersom volymen efter en kompressor sjunker kan det vara idé att dra upp motsvarande den mängd som reduceras. En ”gammal sanning” säger att man inte ska höra jobbet en kompressor gör. Om man inte är ute efter pumpeffekten förstås.

Förutom dessa basic parametrar finns ett antal till som kan vara värda att nämna. ”Knee” är t ex värt att kolla närmare på. Knät är den punkt där tröskelvärdet ligger och normalt är det en direkt verkan som ses i graferna ovan. Det finns också olika grader av ”soft knee” som är en mjukare kurva mellan opåverkat och full kompression. Soft knee benämns också ibland ”over easy”.
Många kompressorer kan användas både som stereo- eller monokompressor. Mjukvaruvarianterna brukar ställa in sig själva beroende på vilken typ av kanal de plockas in i, men en hårdvaruburk som klarar stereo brukar kunna köras i två lägen – 2*mono eller stereo. Komprimerar man en stereoljudkälla är det oftast bäst att stereolänka de två kanalerna så de jobbar lika mycket samtidigt. Annars kan effekten bli att höger och vänster komprimeras lite olika vilket får till effekt att ljudet kommer åka slalom mellan höger och vänster.